|
Jag är oerhört glad att jag upptäckte rasen på Stora Stockholm -92. Där fick jag se "Bubben", dvs Cerberus Cybe och föll direkt! Jag tyckte han var fulsnygg, liknade inget annat jag sett! Och vilken päls sedan! Som stenåldershunden Urax i Barna Hedenhös! Jag var ute efter en ny sund ras att jobba med. Jag hade sneglat på släthåren, men blivit "varnad" av många. Det skulle vara tuffa svåra hundar hade jag hört... Där på mässan kom jag i kontakt med Carina och Micke, kennel Roughrags. Nu föll det sig så att de skulle ha en kull till hösten -03, vilket skulle passa mig exakt! Jag valde den mörkaste, "svarta fåret", och jag har aldrig ångrat mitt val! Svonko är speciell! Första veckorna med "Svonken" var dock en aning kaotiska. Han visade sig helt orädd och tog allt i egna händer. T.ex. nattrastningen på tomten första kvällen, han bara försvann! Ut i mörkret! Jag fick leta med ficklampa efter honom. Torka tassar, lyftas upp eller överhuvudtaget hanteras var knappt att tänka på, han klapprade vilt med hela garnityret... Jag tänkte, klarar jag detta, vad har jag skaffat för monster? Råd av olika hundvänner, den ena sa si, den andra så, men så kontaktade jag Tomas Mohlin (Tomas du är GULD!) och vi löste alla problem!!! Nu känner jag rasen och vet hur de fungerar. De är oerhört lyhörda för röst och kroppsspråk. Vi gick två valpkurser, en på hemmaklubben ÖBK (Österåkers Bk) och en i Djursholm. Vi utmärkte oss på båda, i positiv bemärkelse!!! När de andra tragglade med långlinor gick vi helt okopplade, gissa jag var stolt över min guldklimp!! (tack igen Tomas!!!) Jag började spåra tidigt, redan då han var 16 veckor. Han förstod direkt, och gillade det! Jag hade redan från början tänkt utbilda honom till bevakningshund, och efter godkänt anlagstest på Värmdö BK var saken klar. Varje dag med Svonko är lycka! Han är ärlig, cool och helt underbar!!! Nu startar hans bevakningsutbildning till försvarsmaktshund! Fortsättning följer! CERTPROVET den 7 maj -06 Vilken helg! Nervöst och förväntansfullt lämnade vi in hundarna till bastjänst tidigt på morgonen. De skulle nu tillbringa en natt och två dagar i basen, uppbundna i kedja, och omhändertagna av för dem okända personer. Vid varje moment skulle de levereras till oss förare, rastade och klara. Det kändes ganska jobbigt att lämna honom även om jag visste att han skulle klara det och bli ompysslad på bästa sätt. Vi hundförare fick installera oss i klubbstugan (Värmdö), alla var lika nervösa. För att göra en lång historia kort; SPÅRET: Svonko överlycklig att se mig, vi åkte till spårmarken, patrullering i råterräng, spårupptag, bakspår... Spåret gick längs en stig först, hm, klurigt.... Då vi väl var iväg åt rätt håll var det bara att hålla emot, vara lugn och hoppas att han skulle ta alla apporter... Han låg på, det var terrängbyten från stig, till högt gräs, till ormbunkar, till risig skog osv. Vi fann alla apporter och slutet, hurra!!! Full pott!!! BASTJÄNSTEN: inga anmärkningar, Svonko lugn och tyst. FAST BEVAKNING PÅ NATTEN: Svonko skötte sig exemplariskt.Tyst, observant, följde figuranterna som han skulle. PATRULLERING MED VIND OCH LJUD, sista delmomentet... Varm dag,nervöst... Vi startade från två håll, dvs ett ekipage fick vindfiggen först, startade man från andra hållet kom ljudet först. Ingen hade en aning om hur det skulle bli... Jag visste att Svonko klarat allt hittills, nu gällde det! Värmen var tryckande, man kände sig svimfärdig strax före start... Det var bara att lita på hunden och hoppas! Ljudet tog han tydligt, jag kunde slappna av lite, det är det man oroar sig mest för, att hunden inte ska hinna ta upp ljudet i tid, under gång. Sista sträckan på patrullstigen var HEMSK, när kom vindfiguranten? Svonko var trött och varm, flåsig och jag undrade om detta skulle gå vägen... Man måsta ha godkänt i allt, annars får man göra om allt... Äntligen, puh! Yes! Men riktigt säker kunde jag inte vara, vi bedömdes ju som ett ekipage... Mitt agerande var minst lika viktigt som hundens. Det var en olidligt lång väntan på "domen", dvs vilka som klarat allt och därmed kunde titulera sig TJÄNSTEHUND, eller FÖRSVARSMAKTHUND. Jomenvisst, vi var ett av ekipagen som klarat oss!! HURRA!!!! Nu ska vi ut i skogen och jobba!!! LYDNADEN. Efter sommarlägret på Fjällnora med Tomas Mohlin och lydnadshelgen i Kil med Heidi Billkvam, samt en helg med Niina och Kent Svartberg kände jag mig redo för debut i klass 2. Väsby BK. Fick sent startnummer, var peppad, tänkte -Nu ska vi visa vad vi går för! Allt stämde, det kändes bra, Svonko var med hela tiden! Fick en 10:a på helheten, den värmde! Denna tävling gick bra, vi vann!! Följande tre lydnadstvåor var mer eller mindre helkass, det var en det ena en det andra strulet som inträffade... Startskall, gläfs, ja allt man kan råka ut för om man inte befäst allt innan man ger sig ut på tävlingsplan... Slutligen lyckades vi få till LP II innan årets slut, tack och lov!! Lydnadsklass III får nog vänta ett tag... |